En av de saker metoderna ovan syftar till är att formulera vad som blir användarens mål med att besöka webbplatsen. Varför skulle hon vilja använda den?

Att kartlägga mål och motiv och hur angelägna de är, ger en föraning om vilken förmåga att locka besökare webbplatsen kommer att få.

Målet behöver inte vara någonting med påtagliga effekter. Ett mål kan till exempel vara att bli underhållen en stund.

Det är viktigt att inse att det inte alltid som användaren mål sammanfaller med ditt syfte med webbplatsen.

I det fallet kommer en minsta gemensamma nämnare att träda fram. Du har ingen anledning att utveckla funktioner som inte stämmer med webbplatsens syften, eller som åtminstone indirekt stöder de delar som gör det. Användaren kommer inte att besöka något som inte intresserar henne.

Hur uppnår hon målen nu?

Viktigt för att förstå om webbplatsen kommer att bli använd är att se vilka alternativ användaren har. Finns det andra ställen på webben som har motsvarande innehåll eller funktioner? Finns det sätt att göra det som inte inbegriper webben?

Om webbplatsen är tänkt att tillföra något helt nytt, något som inte finns i användarens liv idag, finns det också anledning att fundera över varför det inte gör det nu och om hon verkligen är så intresserad av det att hon skulle börja ägna tid åt det bara för att det finns en webbplats.

Bieffekter kan vara viktiga

Ett mycket vanligt misstag vid utveckling av till exempel webbapplikationer är att man är helt fokuserad på själva handlingen – vad användaren gör – och missar vad det gör för henne.

I webbens barndom fanns på en teknisk institution vid Cambridge en coffee cam , en webbkamera riktad mot kaffebryggaren så att de som arbetade där (och hela världen) kunde se om det fanns kaffe eller var slut. Resultatet blev förmodligen att eftersom ingen gick dit, upptäckte att kaffet var slut och irriterat ställde sig och bryggde nytt, så blev det nästan aldrig något kaffe gjort.

Ur ett strikt handlingsinriktat perspektiv skulle man kanske komma på idén att lösa problemet genom att sätta en kaffebryggare på varje medarbetares bord. Då slipper hon gå hela vägen till kaffemaskinen och kan spara både steg och tid. Men ett sådant perspektiv missar att mötena vid kaffemaskinen kan vara själva kärnan i organisationens knowledge management , att det är i småpratet där som det verkliga kunskaps- och erfarenhetsutbytet sker (medan den erfarenhetsdatabas som ligger på intranätet ekar tom).

En av de stora vinsterna med användarorientering är just detta. Det ger en fördjupad bild av hur webbplatsen kommer att fungera, istället för att utgå från att användarna tacksamt kommer att ta emot det som utvecklas åt dem.