Det finns två varianter för att länka till ett annat språk.

Text

Ofta är det vanliga textlänkar som leder till de andra språken. Språkets namn skall då skrivas på respektive språk (”English”, ”Français”, ”Deutsch” etc.) eftersom det är den som är på väg till språket som har det stora behovet av att känna igen det.

Om länken går till ett språk med icke-latinskt alfabet, bör detta göras med hjälp av en bild. (Moderna webbläsare kan visserligen återge andra alfabet – men ofta finns inte rätt alfabet installerat i datorn utan en webbsida med ett icke-latinskt alfabet provocerar datorn att dra igång ett försök att installera detta, till irritation för de flesta användare.) alt-texten på bilden skall vara språkets engelska namn. Om minst ett språk är av detta slag kan alla göras om till bild för att få ett konsekvent utseende.

I detta fall tas alltså inte hänsyn till tillgänglighetskravet WCAG 3.1, sid 352 , som säger att HTML-text skall användas heller än bilder.

Ett möjligt alternativ är att ange språkets engelska namn.

Flaggor

Det andra alternativet är att länka med hjälp av flaggor. Detta är litet kontroversiellt eftersom det i strikt mening ofta blir fel – Storbritanniens flagga får representera ett språk som domineras av USA, Finlands ett språk som inte alla i landet talar.

Detta till trots tycker jag personligen att flaggor fungerar som språkval. Jag har svårt att tänka mig att någon i USA på allvar tar illa upp av att se den brittiska flaggan, eller att någon i Wales skulle klicka på den i hopp om att finna texter på walesiska där. Men var medveten om att andra användbarhetsmänniskor tvärtom varnar för detta, och menar att man riskerar att utlösa starkt negativa känslor. Tyvärr har jag inte lyckats hitta någon forskning som kunnat kasta ljus över hur det egentligen är.

I vissa fall är flaggvarianten dock uppenbart inte något alternativ. Till exempel när ett av språken är arabiska, eftersom inget land kan sägas vara dess hemvist. Det skulle också vara en provokativt dålig idé att låta serbokroatiska representeras av någon nationsflagga.

När flaggor används skall deras alt- och title-texter ange språket. Precis som för textlänkar är det målspråket som används.

Språklänkar och språkmenyer

Göm inte språklänkarna i huvudmenyn, utan låt dem få en egen navigation (se Språk , sid 175 ). Språknavigationen bör finnas på alla sidor (alltså inte bara på dem där innehållet finns översatt).

Topologier för webbplatser med flera språk

Det finns i huvudsak tre sätt att strukturera webbplatser med flera språk, tre ställen dit språkets länk kan gå:

• Det andra språkets ingångssida

Detta är den vanligaste varianten. Den har den stora fördelen att det andra språket inte behöver följa den svenskspråkiga webbplatsens struktur. Den kan istället byggas ut och organiseras utifrån de behov som finns på det främmande språket.

• Motsvarande sida på det andra språket

Detta är en mycket ambitiös variant. Detta kräver en långt driven synkronisering mellan webbplatserna – inte bara motsvarande sida måste finnas översatt utan även avdelningar och underavdelningar att placera in den i. Sidorna bör publiceras samtidigt.

Bild 21. Om webbplatserna på de olika språken är identiska kan länken gå direkt till motsvarande sida.

• Motsvarande sida eller närmaste bunt

Bild 22. Œ Om motsvarande sida finns, går länken dit. Annars går den till buntens ingångssida. Ž Finns inte heller denna vandrar den vidare uppåt till dess det finns en ingångssida. Finns avdelningen överhuvudtaget inte slutar vandringen på webbplatsens ingångssida.

Detta är en slags mellanvariant. Om motsvarande sida finns på andra språket går länken dit. Annars går den buntens huvudsida. Finns inte heller denna översatt går den vidare till den bunt som bunten tillhör, och letar sig på så sätt uppåt i webbplatsens hierarki tills den hittar en översatt sida (i en del fall blir detta ingångssidan).

Detta är en metod som till skillnad från ”motsvarande sida på andra språket” inte kräver oklanderlig samtidighet, eller ens att alla sidor översätts.

Den kan dock vara litet förvirrande för användaren och ställer krav på eftertanke när man formulerar buntarnas huvudsidor.

Se även Sök på ett språk i taget, sid 210 .

Inte sällan vill användaren veta för hur länge sedan som något inträffat, snarare än exakt när det var. I de fallen har hon mer glädje av att få en tidsangivelse som ”för 5 månader sedan” än ett datum.

Detta kan gälla till exempel för en sidas aktualitet – hur länge sedan den publicerades och hur länge sedan det var som den senast granskades.

Samma sak kan gälla för tidpunkter som ligger i framtiden.

De relativa tidsorden hämtas från en trappa där precisionen blir grövre ju längre bort tidpunkten ligger: dag – månad – år (ibland även vecka).

I allmänhet är det lagom med ett leds precision, alltså hellre ”4 dagar” än ”4 dagar 13 timmar”.

Se även förgående råd samt Välj rätt mellan singular och plural, sid 95.

Egentligen skulle jag vilja ge samma råd för klockslag som för datum (se ovan) – relativ tid som ”om 5 minuter” kräver mindre ansträngning att tolka än klockslag och fäster på ett annat sätt användarens uppmärksamhet på att det är nära i tiden. Tyvärr krånglar dock webbtekniken till det - webbsidan ändras inte sedan den väl laddats och det som står som ”om 5 minuter” kan mycket väl ha inträffat för en kvart sedan.

Det går att komma runt denna begränsning med javascript (men är sällan värt jobbet).

Närliggande tidpunkter bör inte skrivas som datum, utan med tidsrelativa ord som ”i dag”, ”i går”, ”i morgon”, ”på torsdag”, ”i måndags”.

Tidsrelativa ord förenklar för användaren - det tar mindre mental ansträngning att veta vilken dag som är ”i morgon” än att översätta från ett datum. De är också starka signaler som uppmärksammar användaren på att datumet ligger nära i tiden.

Tidsrelativa ord används enbart på dynamiska sidor, alltså sidor som skapas när användaren ber att få se dem. På statiska blir de naturligtvis snabbt felaktiga. Detta råd riktar sig med andra ord mer till den som programmerar databaser än den som skriver texter.

Följande ord rekommenderas:

• I dag

• I morgon

• I går

Även dessa kan med fördel användas:

• I övermorgon

• På xxxdag (där xxxdag är en veckodag inom de närmaste sex dagarna)

• I xxxdags (där xxxdags är en veckodag under de föregående sex dagarna)

Datum får inte skrivas i engelsk form på svenskspråkiga sidor. När datum skrivs numeriskt skall ordningen och formen vara 2006-04-16 - år-månad-dag. Året skall skrivas med fyra siffror. Former som 4-16-2006 eller 2006/04/16 där månad och dag är omkastade får under inga omständigheter användas; detta eftersom det är nästintill omöjligt för användaren att avgöra om 1-4-2006 är fjärde januari eller första april (och ännu värre blir det naturligtvis med tvåsiffrigt årtal: 10-11-12).

Undvik den numeriska formen på sidor som riktar sig till en internationell publik. Visserligen är ordningen år-månad-dag internationell standard, men i praktiken förekommer så många olika ordningar att risken för missförstånd är överhängande.

Datum bör skrivas med månaden i klartext: 16 augusti 2006 eller 16 aug 2006.

De korta månadsnamnen skall helst inte förkortas utan skrivas mars, juni, juli. I så fall används även förkortningen sept. Men även förkortning till tre bokstäver är godtagbart.

Året får förkortas till 2 siffror: 16 aug 06.

I löpande text sätts ”den” framför datumet.

För fristående datum (till exempel dateringen av en sida) och datum i tabeller, uppräkningar och liknande kan den numeriska formen 2006-04-16 användas (följer man 24-timmarswebben skall den användas). Den är dock betydligt mer ansträngande att tolka, och ger en doft av byråkrati, så vanligen fungerar även här klartextformen bättre. När datum skrivs i numerisk form måste år­tal­et skrivas med fyra siffror.

Även om ni internt är vana vid att ha datum i numerisk form är det inte säkert att det är rätt för webben. Se vidare Välj tilltalet på webbplatsen utifrån målgruppen, inte utifrån er interna kultur , sid 90).

Genom att använda typografiskt korrekta tecken blir texten litet lättare att läsa. Här är några av de vanligaste.

Fler teckenkoder kan hittas via www.anvandbart.se/ab/korrekta-tecken.

För att detta skall fungera i praktiken krävs att det finns stöd i pub­li­cerings­system­et. Den som producerar innehåll bör kunna skriva tecknen som vanligt på tangentbordet, och skall inte behöva mata in koder.

Om publiceringssystemet automatiskt byter ut tecken till typografiskt korrekta, skall det följa svensk typografisk standard (på andra språk används delvis andra tecken).

Skriv förkortningar med punkter, inte med mellanslag, så att de inte delas när de råkar hamna i slutet av raden. Alltså t.ex., inte t ex

Stora tal, som till exempel ”10 000”, bör helst skrivas med fast mellanslag.

Om inte publiceringstekniken tillåter detta kan i allmänhet en punkt ersätta mellanslaget, ”10.000”. Tyvärr är punkten även den engelska motsvarigheten till vårt svenska decimalkomma, men i praktiken brukar det framgå ur sammanhanget vilket som är den rätta tolkningen. Om det skulle vara risk för missförstånd får man i värsta fall ta till vanliga mellanslag och acceptera att talet riskerar att delas vid radslutet. Talet kan också skrivas ihop, men det är ett sämre alternativ eftersom det blir svårläst.

Även telefon- och postnummer skall helst skrivas med fast mellanslag. Om detta inte är möjligt kan vanliga mellanslag användas (att skriva ihop siffrorna är ett sämre alternativ).

Undvik annat än enstaka ord kursiv text, eftersom kursivt är svårt att läsa på skärm. Samma sak gäller för versaler, som kan fungera till exempel i en mellanrubrik, men som blir svårläst i större mängd.

Ett språkligt problem med datorer är att de är alldeles för precisa. Tid mäts med millisekunder och tal till sista decimalen.

När tider och siffror redovisas är det ofta bättre att avrunda dem. Människor har sällan nytta av mer än två leds precision, och den ytterligare exaktheten gör inte informationen bättre, bara jobbigare att tolka.

För klockslag räcker det med timmar och minuter (gärna avrundade till närmaste 5-minut) – men sekunderna bidrar sällan med något.

För saker som inte inträffat idag räcker vanligen datumet, utan något klockslag.

Kronor klarar sig i allmänhet utan ören.

Relativa tidsbegrepp behöver sällan mer än ett led (se Använd relativa tidsord när tidsavståndet är intressantare än tidpunkten, sid 100).

Tal säger mycket litet bortom de två första siffrorna – det är sällan användaren får en djupare inblick för att det står ”134” istället för ”130”.

Detta råd måste tillämpas med omdöme. Berättar webbplatsen om ett priskrig på bensin är det inte tillrådigt att stryka bort örena. För en chatt där det kommer in flera inlägg i minuten kan sekunderna vara intressanta. Har användaren 134 142 kr på sitt internetbankkonto så är det det exakta beloppet som skall visas, inte 130 000 kr.

Låt inte webbplatsen tala som ett förskolebarn: ”Det finns 1 böcker i lager”. Inte heller som en mattematikprofessor: ”Det finns 1 bok/böcker i lager”.

Grammatiken är en liten detalj men viktig för att göra språket tydligt och lättläst. Det är naturligtvis inte någon risk att användarna inte skulle förstå vad som menas med ovanstående exempel, men det är oartigt och ger ett korkat intryck att inte formulera sig korrekt.

Bild 16. ”Sida 1 av 0” – det är inte bara Playstationspelen som tar oss ut i det okända…

Tillåt aldrig direkta stolligheter typ ”Sid 1 av 0”, som ibland kommer ur databaser (se även Listor utan något innehåll, sid 246.)

Den som använder en skärmläsare och vill få överblick över sidan kan välja att bara få rubriker och mellanrubriker upplästa. Det är därför viktigt att de är tydliga och klart indikerar vad man kommer att hitta under dem. Det är också viktigt att rubrikhierarkin är genomtänkt gjord, så att viktiga rubriker har lägre nummer (med <h1> som den viktigaste).

Se även Rubrikstruktur , sid 421.

Förkortningar kan vara förvillande. Förklara dem genom att skriva ut det förkortade i parentes första gången förkortningen används.

Ett alternativ är att använda HTML-elementet <abbr> tillsammans med en title-text. (Det finns ytterligare ett likartat, <acronym>, men det tycks vara på väg att avskaffas.) Se i så fall även Ge text med title streckad understrykning, sid 120.

Om förkortningen blivit det etablerade ordet och originalet inte längre hjälper användaren att förstå, behöver den inte förklaras. Exempel på detta torde vara ord som ”SAAB” (”Svenska Aeroplan aktiebolaget”) och ”HTML” (”Hypertext Markup Language”). I vissa fall finns det förklaringar som är bättre att använda än originalet, till exempel att förklara ”CSS” med ”Formatmallar” istället för ”Cascading Style Sheets”.

Många gånger är det bästa sättet att använda förkortningar att inte använda dem alls – de är ofta uttryck för ett språk som kanske fungerar internt men egentligen inte på en publik webbplats (se Välj tilltalet på webbplatsen utifrån målgruppen, inte utifrån er interna kultur , sid 90).

Vanliga språkliga förkortningar som till exempel ”t.ex.” behöver inte förklaras. I många fall blir det dock bättre flyt i texten utan dem.

Se även WCAG 4.2 (prioritet 3), sid 355.

Innan du börjar använda en beteckning på något, vare sig det är för en verksamhetsterm eller ett ord som används för navigering eller funktion, kontrollera om någon annan redan döpt det.

Detta är speciellt viktigt när man bygger mer komplexa gränssnitt typ webbapplikationer. Om beteckningar i ett sådant sammanhang skiljer sig från varandra tvingas användaren försöka lista ut om denna skillnad också signalerar någon skillnad i funktion. Det som för dig är självklara synonymer kan tvinga användaren till mödosam tolkning.

Dålig stavning kan torpedera förtroendet för det du vill säga, och gör det svårt för skärmläsare att få uttalet rätt. Det är därför viktigt att innan en sida publiceras läsa igenom den en sista gång och kontrollera att där inte finns några felaktigheter.

Även om ordbehandlarens stavnings- och grammatikkontroll är ett utmärkt hjälpmedel kan man inte lita enbart till den. Ett felstavat ord kan ju råka sammanfalla med ett annat, korrekt stavat.

Via www.anvandbart.se/ab/korrekturlas finns råd om hur man läser korrektur.

Se även WCAG 14.1 (prioritet 1), sid 371.

Innan texter publiceras bör de språkgranskas för att se att de inte är onödigt långa, krångliga eller stilistiskt avvikande. Detta är en granskning som är subjektivare än stavnings- och grammatikkontroll.

Ett verktyg för att göra detta är Klarspråkstestet, som är egentligen är inriktat på myndighetstexter, men som kan vara till hjälp för många. Länk via www.anvandbart.se/ab/sprakgranska.

Se även WCAG 14.1 (prioritet 1), sid 371.

Det finns många småsaker i språket som man bör få rätt, och som bör skrivas konsekvent på samma sätt i hela webbplatsen. Därför är det bra att ha en stilguide, en samling av regler och råd om hur ni skriver på er webbplats.

Du kan göra en egen, men man får nästan alltid lika bra resultat genom att välja någon av dem som finns och komplettera med råd kring eventuella namn och andra skrivningar som är speciella för den egna webbplatsen. Utmärkt guider är Språknämndens Svenska skrivregler, som tyvärr bara finns som bok, samt TT-språket och Myndigheternas skrivregler som både finns på webben. Där finns också flera utmärkta webbplatser med råd om hur man skriver. Länkar via www.anvandbart.se/ab/stilguide.

Se även WCAG 14.1 (prioritet 1), sid 371.

Användare har olika djupt intresse. Medan några bara vill skaffa sig en första inblick vill andra veta allt. Texten bör därför vara disponerad så att det viktiga kommer först och så att användaren snabbt kan avgöra om den aktuella texten är något hon är intresserad av eller ej.

För 24-timmarswebbar är detta obligatoriskt. Se även WCAG 13.8 (prioritet 3), sid 370.

Generellt gäller att man skall skriva så enkelt som ämnet tillåter.

En serie anvisningar för hur man kan göra texterna enklare håller på att arbetas fram för nästa version av tillgänglighetsstandarden WCAG. När detta skrivs finns bara ett utkast till dem, men den aktuellaste versionen kan hittas via www.anvandbart.se/ab/skriv-enkelt. Här följer några av de råd den ger:

Generellt

• Organisera innehållet så att det är enkelt att läsa och använda.

• Testa sidan för att utröna om presumtiva användare förstår texten. Inkludera användare med kognitiva, inlärnings- och läsproblem i testgruppen.

• Avhandla inte mer än ett ämne i varje stycke.

• Skriv i aktiv form.

Vokabulär

• Använd en vokabulär som de tänkta läsarna känner väl till.

• Undvik yrkesjargong och slang om sidan är avsedd för en bred publik.

Syntax

• Använd en så enkel meningsbyggnad som innehållet medger.

• Använd punktlistor istället för löpande text med långa serier ord eller fraser, separerade med kommatecken.

Tidsformer

• Var konsekvent i tidsformen. Hoppa inte slumpmässigt fram och tillbaka mellan presens och imperfekt.

Se även WCAG 14.1 (prioritet 1), sid 371.

Detta kapitel tar upp några av de viktigare sakerna att tänka på när man skriver för webben.

I språkets formuleringar kan man se vem det är som talar. En webbplats kan tala med användarens röst, genom att formulera en länk eller sidtitel: ”Mina beställningar”. Eller med avsändarens röst: ”Dina beställningar”. Den kan också vara neutral och tala bara om ”Beställningar”.

Alla tre sätten att formulera sig är fullgoda alternativ, vart och ett med sina för- och nackdelar. De utesluter inte varandra helt – men om man blandar måste man göra det med eftertanke.

• ”Jag…” - webbplatsen talar med användarens röst

Jag/min-varianten är lockande. Den kan ge en sympatisk stämning, en webbplats som signalerar att den är användarens. Den ger också en viss konsekvens med hur Windows fungerar, där det finns mappar som ”Mina dokument”, ”Min musik”, etc.

Men den är en utmaning att genomföra i praktiken. Eftersom man lägger ord i användarens mun måste man göra det på ett sätt som hon inte tar illa upp av. Det blir också svårt att formulera frågor och uppmaningar.

• ”Du…” - webbplatsen talar med avsändarens röst

Betydligt enklare att formulera är en webbplats som talar till användaren med ord som du och din. Men det ger ett större avstånd och kan uppfattas som ett ovanifrånperspektiv eller auktoritärt.

• Neutralt – den här rösten kommer från en obestämd plats i rummet

Ett sätt att komma undan problemet är att inte använda någondera varianten.

Detta är en utmärkt lösning, men den missar det direkta tilltalet och kan ge en kyligare webbplats än de andra alternativen.

Neutralt kan blandas med de andra rösterna

Både jag och du-rösterna kan blandas med den neutrala.

”Jag” och ”du” kan bara blandas under speciella omständigheter

Det finns situationer där det går att blanda jag/min och du/din: när webbplatsen och användaren är i dialog med varandra. Det kan till exempel vara på ett formulär , där webbplatsen ber om uppgifter och användaren svarar.

Jag-formuleringar används när användaren säger något till webbplatsen. Till exempel en knapp med texten ”Jag legitimerar mig”.

Du-formuleringar kan då användas i svaret: ”Du är identifierad som Anders Andersson”.

Den här sortens dialog fungerar bäst på webbplatser som annars har en neutral- eller du/din-röst.

Med undantag för dialogsituationer gäller annars att jag/min-rösten inte skall blandas med du/din.

Sträva efter att hålla samma språkliga stil genom hela webbplatsen. Om den varierar har det samma effekt som om utseendet varierar – det gör användaren osäker på om hon är kvar på samma webbplats.

Ett vanligt misstag är att låta den språkstil som gäller internt inom organisationen härska också på webbplatsen. Men det är inte alls säkert att det sätt att skriva som är effektivt och rätt när ni kommunicerar med varandra är det rätta när ni kommunicerar med dem webbplatsen skall nå.

En webbplats kan tala till sin användare på olika sätt. Den kan vara formell eller informell. Avslappnat rolig eller strikt saklig. Den kan vara avsändarens eller användarens.

Tilltalet är nästan lika viktigt som utseendet för att hålla kvar användaren och hålla samman webbplatsen. Olika tilltal ger också användaren olika intryck av webbplatsen och därmed olika referensramar när hon skall tolka vad som står där och bestämma om hon är beredd att lita på det.

Så kan till exempel en webbplats skriven på byråkratsvenska ge ett intryck av en avsändare som är tråkig, stel och mer intresserad av att det är korrekt än av att någon skall förstå – men också av en som är hederlig och bryr sig mer om sakfrågorna än om tjusiga formuleringar.

En webbplats skriven på ett ungdomligt språk kan vara precis rätt för att nå en ung målgrupp – men det språket balanserar nära löjets avgrund och om inte skribenten verkligen behärskar kulturen kan ett felsteg sända webbplatsen i fritt fall bort från det intryck den ville ge.

En slarvigt skriven webbplats lockar användaren att tänka att om du inte ens kontrollerar dina texter tillräckligt för att hitta stavfel så verkar det inte troligt att du kontrollerar dem noga nog för att hitta sakfel.

Texten dominerar webben. Trots förmågan att visa bilder, film och multimedia, är den absolut största delen av informationen på webben i textform.

Grafisk design är inte bara en fråga om att göra det snyggt. Det är genom den som andra sorters design uppenbaras för användaren.

Informationsdesign

Den grafiska designen samverkar nära med informationsdesignen. Utseendet berättar vilken roll olika delar av informationen spelar.

Ta till exempel en rubrik. Den är inte bara en textsnutt bland andra, utan representerar och sammanfattar hela texten. Men för att ögat skall fatta att den är speciell krävs att den grafiska designen gör sitt jobb och genom typografi, färg, placering och storlek signalerar att det är en rubrik.

Ett annat exempel är menyn. Det krävs en grafisk design som berättar att den är något mer än ett gäng länkar som råkat hamna i närheten av varandra. (Mer om det i Meny , sid 128 .)

På samma sätt är det med andra delar av informationen, den lever i symbios med formgivningen.

Utseendet är också webbplatsens motsvarighet till en trycksaks häftklamrar, som gör den till något annat än ett gäng lösa blad. (Se Låt formgivningen hålla samman webbplatsen, sid 46 .)

Interaktionsdesign

På motsvarande sätt är den grafiska designen nyckeln till interaktionen. Den berättar för ögat vad som är en kontroll, vad som hör samman, var det alls finns anledning för användaren att tro att hon kan interagera med webbplatsen.

Språk

Den grafiska designen och språket är ganska oberoende av varandra, även om långa texter är svårare att formge än korta. Man kan istället beskriva dem som två sidor av samma mynt. De är båda uttryck för den mer abstrakta egenskapen ”stil” (och förhoppningsvis uttrycker de samma stil, annars skär de sig på ett sätt som kan vara svår att sätta fingret på men som ger falskklang åt hela webbplatsen).

Förtroende

Utseende har en fundamental betydelse för förtroende. Det är genom utseendet användaren möter webbplatsen och bildar sig sin första uppfattning om hur seriös den är.