Jag förstår inte riktigt. Du menar inte egentligen avståndet mellan punkterna, utan avståndet mellan sista raden som hör till en punkt och första raden som hör till nästa, eller? Anser du alltså att detta (som i och för sig inte är webb utan ”papper”) är ett förkastligt sätt att typsätta punktlistor: Punktlisteexempel.

Tack för kritiken, ska försöka formulera det tydligare till nästa upplaga.

Du har helt rätt, det är avståndet mellan sista raden på en punkt och första på nästa jag avser.

Förkastligt är kanske ett för starkt ord, men ditt exempel skulle bli lättare att läsa om avståndet var lite större.

Problemet är inte lika stort när spalterna är breda, som när man har punktlistor på smal spalt.

Ok, tack för förtydligandet. Jag gillar sättet att sätta punktlistor i exemplet, inspirerat av Robert Bringhurst, som inte bryter sönder sidan så mycket. Men det handlar som sagt om papperstext.

Du tänker på att punkterna hängs ut till vänster?

Det finns två ideal som man ofta slits mellan när det gäller typografi.

Det ena är att hålla harmonin, att sidan ska bli behaglig för ögat. Sett ur det perspektivet är det sidan i ditt exempel väl typograferad.

Det andra är att göra det tydligt vad som hör ihop, och att göra semantiken tydlig (det vill säga uppmärksamma ögat på när något är en punktlista, en mellanrubrik etc). Det gör man genom att spela med tydliga visuella markörer (punktlistor som är indragna, och har extra luft mellan sina punkter, etc.)

Båda perspektiven är riktiga, men i viss mån oförenliga, så man tvingas till kompromisser. Eftersom böcker är en lugn omgivning, där det inte finns så mycket distraktioner och det därmed är lättare för ögat att se lite mer subtila signaler, tenderar boktypografi att lägga mer tonvikt vid harmoni. På webben, där omgivningen är stökigare och man därför måste höja rösten lite för att få uppmärksamhet, lägger man ofta tonvikten mer på tydlighet.

Skillnaden har inte så mycket med mediet (papper - webb) att göra , som med hur visuellt stökig sidan är. Reklamblad på papper, liksom en del sorters tidningar, brukar också behöva låta tydligheten väga tyngre när de gör sin kompromiss. På motsvarande sätt finns det webbplatser (ofta sådana som presenterar längre, mer litterära texter) som skalar ner antalet visuella element och satsar på en harmoniskare yta för texten.

Jag tänker på att punkterna hängs ut i marginalen, men också att punktlistan i övrigt får flyta på som brödtexten – inga indragningar eller extra radmellanrum.

Håller helt med om att det finns en motsättning och att man måste kompromissa. Det handlar mycket om sammanhanget och vilken effekt man vill uppnå. Jag tycker dock att harmonin ofta kommer väl mycket på undantag, särskilt i relativt tekniska texter (som mitt exempel), och det gäller inte uteslutande papperstypografin.

Då får väl jag i gengäld hålla med om att harmonin alltför ofta prioriteras för lågt. Att saker är vackra och behagliga för ögat har stor betydelse för användarens lust att läsa och använda dem.