Ibland finns en förteckning som fastslår vilken ordning saker skall komma i. Strikt språkligt är det inte en sortering, men ur alla praktiska aspekter fungerar det som en sådan.

Exempel på en förteckning är departementsordningen. Den är sorterade enligt någon slags historisk prestigeordning, med statsrådsberedningen först och näringsdepartementet sist.

Ett annat exempel kan vara en arbetsprocess där det är givet i vilken ordning stegen kommer.

För att användaren skall ha någon nytta av att något är ordnat enligt en förteckning krävs att hon är så väl insatt i området att hon känner till ordningen och kan den utantill. Det är naturligtvis sällan så är fallet, och då bör man söka efter andra sorteringar.

Under många år användes faktiskt departementsordningen på regeringens webbplats, men till slut insåg man lyckligtvis att det var bättre att sortera i bokstavsordning så att användarna hittar än att följa den interna organisationen.