Ramar har ett oförtjänt rykte om att vara dåliga för blinda läsare, men om man använder dem för att tydligt dela upp sidan i olika områden med klara funktioner och ger dessa tydliga namn, kan de tvärtom underlätta orienteringen.

För att göra ramade sidor möjliga att navigera med en skärmläsare måste de enskilda ramarna döpas utifrån sin funktion eller sitt innehåll. Det kan till exempel vara ”Sidhuvud”, ”Navigation”, ”Huvudinnehåll” etc.

Tyvärr tittar olika skärmläsare på olika saker när de skall ange namn på ramen, så man måste för säkerhets skull döpa dem på flera olika sätt.

• Varje ram skall ha en title. (Detta är vad standarden anger och det kommer förhoppningsvis att snart gå segrande ur förvirringen.)

• Varje ram skall ha ett name. I princip är det bara är datorn som skall se det, men i praktiken läser en del skärmläsare upp det som namn på ramen. name får inte innehålla mellanslag och kan ge problem med svenska tecken. Detta kan hanteras till exempel genom att skriva på engelska och med versal på varje ord, typ ”MainContent”; en dålig lösning, men den bästa som står till buds.

Därtill skall man vara medveten om att en del skärmläsare istället läser upp titeln på den sida som för ögonblicket visas i ramen.

Ramar kan också ha longdesc-text för att ytterligare klargöra vad de gör, men om man behöver använda den bör man fundera över om det inte är ett tecken på att layouten blivit alldeles för komplex.

Se även WCAG 12.1 (prioritet 1), sid 366, och 12.2 (prioritet 2), sid 367.