Så drar lämmeltåget vidare.

Efter att mailen fyllts med spam och bacon (= lite finare än spam – de där mailutskicken och prenumerationslistorna man valt själv, men aldrig riktigt har tid att läsa) drog vi vidare till RSS, som ett tag framstod som lösningen på informationsöverlastningen.

Men det varade inte så länge, nu har vi prenumererat på så många RSS-kanaler att vi får RSStress, och behöver ett nytt media där den kommunikation vi verkligen vill ha inte drunknar bland den vi trodde att vi vill ha. Alltså, dags för Twitter och andra sociala prenumerationer som Facebook, Jaiku och Bloggy.

Framsynta PR-byråer driver på företagen att följa efter till denna jungfruliga kanal. Det är klokt på kort sikt, men bacon är bacon och rumpan alltid bak, så jag ger fenomenet max två år. Slutet kommer att märkas genom att vi först flyttar över till allt mer nischade, smala sociala nätverk, men så småningom är jag säker på att vi kommer att se nästa teknologi som lovar att den löser överflödesproblemet, men vars enda egentliga fördel är att vi inte hunnit fylla den ännu.