Tillbaka i minnespalatset

Nästa dag, efter misslyckandet med flashkorten, återvänder vi till det första minnespalatset, det som fungerat riktigt bra för oss. Tim behärskar det suveränt, spurtar igenom det utan att missa ett landskap.

Eftersom det känns så stabilt, beslutar vi oss för att bygga vidare på det. Varje rum dekoreras nu med ett gäng nya associationer. På gården, där det sedan tidigare varit så varmt (Värmland) att det var en öken, är nu öknen av papper (pappersindustri) och där ligger Tims kompisar Carl (Karlstad) och Philip (Filipstad) jättetörstiga och ber om vatten, men Tim ger Philip knäckebröd (som tillverkas i Filipstad). Och på taket, där vi förut avsluta vår vandring med att sätta oss och vräka i oss godis (Gotland), växer nu vete (som vi gjort till symbolen för jordbruk i alla landskap där det är viktigt) och vi får sällskap av ett får, som dricker öl (Fårö) och rauker (raukar). Fåret sjunger en liten visa (Visby) och tar sedan fram en kamera och fotograferar oss (vår symbol för turism).

Så mycket detaljer hade inte gått att ha från början, det skulle bara varit virrigt att minnas. Men nu har palatset härdat i fyra dagar och har inga som helst problem att bära dem.

Passformen är inte den bästa, som den sällan är när man ska översätta namn och andra konkreta saker till visuella minnesbilder, men lyckligtvis räcker det för hjärnan att få en ganska grov ledtråd för att rätt minne ska snäppa på plats.

De nya bilderna är många och ibland ganska sökta, och de saknar det tur-och-ordning-stöd som ett palats ger, så de kommer att kräva täta repetitioner för att sätta sig. Men när vi börjar arbetet med dem, blir det omedelbart uppenbart hur mycket lättare minnet har med dem än med några nedskrivna fakta på ett kort. Tim och jag har roligt igen, så det här kommer att gå bra – förutsatt att Tim överlever när plötsligt tvingas kasta sig i skydd eftersom en rymdraket (rymdcentret) av is (ishotellet) kraschar där han nyss stod på kebabberget (Kebenekajse).

Länkar och råd om hur man bygger minnespalats