Teknikens magi - och hur snabbt den förlorar sin trollkraft

Jag minns fortfarande när jag fick min första Mac – fågelholksmodellen – och hur magiskt det var med MacPaint. Speciellt att man kunde måla med svartvitrutig färg, precis som i tomteverkstaden i Kalle Ankas julafton. Inte magiskt på det sättet att jag inte förstod hur det gick till, rent tekniskt. Men den förståelsen hindrade mig inte från att gång på gång kicka igång programmet och göra ett par schackrutiga ovaler.

Att måla med rutig färg har blivit gammalt, men jag kan fortfarande känna den magin med en del teknik. Just nu förundras och gläds jag varje gång jag tagit några bilder med mobiltelefonen, och kommer i närheten av min dator, för utan att jag behöver göra något så dyker bilderna upp där efter några sekunder. Jag förstår ju vad som händer (så länge ingen frågar om de tekniska detaljerna), men det hindrar inte känslan av trolleri.

Men ny teknik blir snabbt gammal, och våra förväntningar rusar oförtrutet vidare. Så kanske Louis C.K. har en poäng när han hoppas att kapitalismen ska falla samman och vi får gå tillbaka till att dra land och rike runt med en raggig åsna som det hänger kastruller på sidorna av, så att vi förstår att uppskatta de under vår tidsålder bjuder på.

Frågan är, vad har detta för betydelse för utvecklingen av nya gränssnitt. Kan vi någonsin slå folks förväntningar, eller blir vårt jobb allt mer ett tröstlöst trälande för en bunt gnällspikar som aldrig är nöjda och ständigt kräver mer…