Älskade Tián
Han kunde vara ganska morgontrött, men den här morgonen var han ovanligt sprallig, joxade med sin lillebror och propsade på att få bryta arm, först med Heidi och sedan med mig.
Så gick han till skolan, och satte sig och pratade med en kamrat innan första lektionen, mest tror jag för att skryta över att han klarat level 68 i WoW kvällen innan. Mitt i samtalet blinkade han ett par gånger och föll sedan ihop. Hans kamrater trodde först att han skämtade, men fattade snabbt att det var allvar och fick dit en lärare som kunde hjärt-lung-räddning. Ambulansen kom på några minuter.
Men hans hjärta har stannat och går inte att få igång igen.
Stop all the clocks, cut off the telephone,
Prevent the dog from barking with a juicy bone,
Silence the pianos and with muffled drum
Bring out the coffin, let the mourners come.
Let aeroplanes circle moaning overhead
Scribbling on the sky the message He Is Dead,
Put crepe bows round the white necks of the public doves,
Let the traffic policemen wear black cotton gloves.
He was my North, my South, my East and West,
My working week and my Sunday rest,
My noon, my midnight, my talk, my song;
I thought that love would last for ever: I was wrong.
The stars are not wanted now: put out every one;
Pack up the moon and dismantle the sun;
Pour away the ocean and sweep up the wood.
For nothing now can ever come to any good.